Var nöjd med allt...

Look for the bare necessities
The simple bare necessities
Forget about your worries and your strife
I mean the bare nevessities,
Are Mother Nature's recipies
That bring the bare necessities of life
Wherever I wander
Wherever I roam
I couldn't be fonder
Of my big home
The bees are buzzing in the tree
To make some honey just for me
When you look under the rocks and plants
And take a glance at the fancy ants

Then maybe try a few...

Skriva & Läsa

Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står i, det enda som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät palts. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet.

Det stmmäer verlkiegn, eellr hur?

Märglikt!

Jag blir lite kär i Peter Jöback när han sjunger en sång om oss...

Mr Depp

Det blir pirates of the Caribbean för mig på lördag. Finally. Älskar inledningsscenen med Captain Jack Sparrow i den förra. När han kliver i land i samma sekund som båten sjunker. Verkligen solklar. Jag hoppas att det blir lite mer Sparrow och lite mindre av Orlando Blooms och Keira Knightleys fåniga kärlekspar i uppföljaren. Johnny Depp är favorit skådespelaren, alla kategorier. Inte för att jag gillar alla hans filmer. Som Arizona Dream, den fattade jag ingenting av. Eller Hallströms Chocolat. Trist. Men Johnny var bra. Johnny är alltid bra. Kanske därför att nästan alltid spelar en udda karaktär som är omöjlig att inte gilla. Jag hatar gangsterfilm men har säkert sett Donnie Brasco fem gånger. Att jag ofrivilligt sitter och glor på den filmen varje gång den visas på TV (det gör den ofta) beror knappast på Al Pacino. Även om Al också onekligen är bra. Trots alla oförglömliga, outstanding och skruvade karaktärer Mr Depp har på sin meritlista så är det, enligt min mening, ändå som Gilbert Grape han är som allra bäst.

I stort sett menlös

Äntligen har jag tagit mig igenom liftarens guide till galaxen. Det tog sin lilla tid. Tegelsten. Boken som egentligen är består av fem böcker* samlade i en volym. Douglas Adams är mästerligt uppfinningsrik i sitt berättande om varje liten varelse och händelse, möjliga och omöjliga, meningsfulla och meningslösa. Jag fattar inte hur han orkade med att skriva allt. Historien är udda, vrickad, stundtals osmaklig och väldigt bra, men lite för mycket. Tjatig är ett ord som kan passa. Dessutom är det så många frågor i boken som man aldrig fick svar på. Bäst är första delen där Douglas Adams driver hejdlöst med vår egna lilla blågröna planet. De fyra efterföljande delarna hade med fördel komprimerats ned till en eller max två delar. Det som är bra med boken är dock att man kan markera de stycken som man tycker är extra roliga och sedan gå tillbaka och läsa dem när som helst, der är lika roliga även när de inte läses i ett sammanhang. Smakprov: Denna planet har – eller rättare sagt hade – ett problem, nämligen följande: dom flesta av dess invånare var olyckliga större delen av sin tid. Många lösningar på detta problem blev föreslagna, men de flesta handlade på ett eller annat sätt om cirkulationen av små gröna papperslappar, vilket var märkligt eftersom det på det hela taget inte var dom små grön papperslapparna som var olyckliga.

En annan favorit från boken: "Skeppen hängde där på himlen ungefär på samma sätt som tegelstenar inte gör.”

*Liftarens guide till galaxen, Restaurangen vid slutet av universum, Livet, universum och allting, Ajöss och tack för fisken, I stort sett menlös

Alla som jobbar för SJ säg efter mig S E R V I C E !

Jag föreslår att ni tar och bläddrar lite i litteratur som redogör för begreppet och lägg gärna lite extra tid på att skumma igenom kapitlen som handlar om att göra kunden nöjd och om att kunden alltid har rätt.

Av erfarenhet har jag förstått att service inte är SJ starka sida. Jag tror inte att begreppet alls används inom organisationen. Deras starka sida är inte heller låga priser, smidigt bokningssystem, många avgångar eller punktlighet.

Jag kan inte komma på något som kan sägas vara deras styrka. Men för att citera en ”tillmötesgående” konduktör. Tåget är kanske en och en halv timme försenat men vi tar dig från punkt A till punkt B likförbannat. Så betala!

Det säger ju något om deras affärsidé i alla fall.

Överskattade kärleksfilmer:

1. Borta med vinden
   Efter fyra svåruthärdliga timmar insåg jag att filmhistoriens mest kända filmkyss gått mig obemärkt förbi. Detta är en hemsk film med ett än mer hemskt osympatiskt kärlekspar som inte ens gillar varandra. Inte ens lite grann. Scarlett O'Hara är en bortskämd dumhuvud och Rhett Butler är en dumbom för att han inte inser att Scarlett är en hopplös bortskämd dumhuvud. Frankly, my dear, I don't give a damn. Jag kan inte annat än att hålla med.
2. Eternal Sunshine of the Spotless Mind
   Jag hade enorma förväntningar på denna film. Störtfallet från förväntningen till besvikelsen gjorde nästan ont. Jim Carrey i en seriös roll och Kate Winslet med skojig frisyr, en historia om kärlek som övervinner allt. Det lät onekligen bra. Får skylla mig själv, jag borde ha insett, jag gillade ju inte i huvudet på John Malkovich heller. Hjärnan har ingen plats i en kärlekshistoria. Hjärtat, det är hjärtat som skall vara i centrum.
3. När Harry mötte Sally
   Jag tål den bara inte!

och man börjar att skämma bort dem tidigt...

Jag var fadder på ett dop i helgen.
Förutom vi två faddrar fick barnet även gudmor och gudfar
de elva goda feerna var bjudna men var tyvärr tvungna att lämna återbud…