Vill du byta mitt huvud mot ditt!

Jag bara ÄLSKAR Johan Palms

hår.

Värmande

När det börja bli kyligt är det skönt att ha en beagle sovandes på sina fötter.

Mindre roligt är det när han börjat snarka. Högljutt

Jag läste boken och blev förälskad.

Premiärkvällen var en mörk, kall och blåsig höstnatt här i Göteborg. Mitt biosällskap var skärrad redan innan och vi köpte en extra stor popcorn så att hon hade ha något att gömma sig bakom när filmen blev allt för otäck.

Låt den rätte komma in, var en efterlängtad film, med betoning på längta, för först missade jag visningen på Göteborgs filmfestival och sedan bestämde något ljushuvud (läs: pucko) att skräckfilmer inte gör sig bra i maj månad, vilket jag inte alls håller med om, men så nu äntligen har gått upp på Sveriges biografer.

Jag älskade boken för stämningen; vacker, varm och sorlig snarare än läskig, och jag blev glad när det visade sig att den var perfekt återskapad i filmen. Jag blev inte besviken på något, så som jag brukar bli när böcker blir film, och jag tror till och med att detta var den bästa svenska film jag sätt på mycket länge. För en gång skull har regissören inte tramsat eller skämtat bort handlingen, jag tycker att Svensk film oftast är tramsiga, som om skaparna inte vill eller vågar ta sin egna historia på alvar. Skönt att slippa Nyqvist, Persbrandt och co. När karaktärerna överensstämmer med den bild man fick av boken, går det inte att vara annat än glad. Det var verkligen så i den här filmen. Det kändes ÄKTA.

Nu vill jag bara få reda på en sak. Vem spelade idrottsläraren. Liten men underbar roll. Jag fnissar fortfarande när jag tänker på scenen på isen.

Dagens I-landsproblem

Jag skulle äta fler apelsiner om de vore lättare att skala

Beagle åt upp pulsklocka!

Oops! Så kan det gå när man lämnar vovven ensam hemma en timme.

När jag skällde på honom la ha sig på rygg, viftade på svansen och ville bli klappad på magen.

Med en kall nos och vackra ögon kan man komma undan med vad som helst.

Helt säkert!

Skulle inte tro det

Jag fick detta citat av min välmenade mor!

"Motgången är ofta en förklädd vän. Möt den med tacksamhet, för den ger dig styrka och klokskap"

Inte

Jag tror faktiskt att man kan växa mer som människa om man ibland faktiskt lyckas med det man vill. För inte har jag blivit något klokare på mina motgångar.

Nej

Självförtoendet minskar. Engagemanget tynar. Ideérna slocknar.

Jag har blivit en mindre människa istället för att växa med prestationen.

Så jag säger

Inget hyckleri. Motgångar suger. Så det så.